Segelsällskapets Aros Historia – Av Bo Stenström
Hur det började
Sällskapet bildades 28 augusti 1906 på Folkets Hus, Blåsbogatan som en utbrytning ur det äldre Westerås Segelsällskap. Frukthandlaren och åkeriägaren Hjalmar Eriksson (1876-1967) blev förste ordförande i en interimstyrelse bestående av Axel Reinhold Klingvall, August Emanuelsson, Carl E Jonsson och A Jonsson.
Det interimistiska namnet var egentligen Segelklubben Aros. Det ändrades till Segelsällskapet Aros 6 september 1906 då standertens utseende fastslogs och ny styrelse valdes: ordf. Hjalmar Eriksson, sekr. Axel Reinhold Klingvall, kassör Karl Månsson, Carl E Jonsson och U Johansson samt August Emanuelsson och A Jonsson (suppleanter).
I SS Aros har man ända sedan 1932, då man utkom med en ”25-årsskrift” haft den föreställningen att sällskapet bildades först 1907. I december 1988 återfanns första protokollsboken, och misstaget uppdagades. SS Aros såg alltså dagens ljus ett år tidigare. 1907 närmare bestämt 16 maj, hade man enligt den återfunna protokollsboken hunnit fram till första årsmötet, då följande styrelse valdes: C.B. Ljung (ordf) A Bergman (vordf) J.A. Skog (kassör) C Holmkvist (sekr) och C.U. Johansson (v sekr).
Klubbholmar och klubbhus
Sällskapet bestod framför allt av småföretagare. Detta kom att få stor betydelse för verksamheten då medlemmarnas yrkeskunskaper utnyttjades för klubbhus- och varvsbyggen, lottbåtar mm.
Säfholmen och Skotterön på Granfjärden blev sällskapets första klubbholmar. På Skotterön står fortfarande en stuga kvar som minner om verksamheten. Hamnen på Skotterön fungerade dock dåligt.
Redan 1929 fick man arrendera Rågsäcken utanför Björnön av Geddeholms fideikommiss. En av orsakerna lär ha varit att man därigenom ansågs få kontroll på den hembränningsverksamhet som florerade på holmen. 1932 var klubbhuset färdigbyggt som efter tillbyggnad under 1940-talet sedan dess är Mälarens största näst Stockholms segelsällskaps Rastaholm. Huset byggdes av medlemmarna själva. Det har fortfarande stor betydelse som centrum för tävlings- och social verksamhet.
År 1944 tillkom Arosvarvet. Det bestod av en av Aseas gamla modellbodar, som inköpts och flyttades till Hyttan dvs nuvarande Lögarängen. Redan 1947 hade 16 båtar byggts där. Nybyggnadstakten var hög ända in på 1960-talet, då varvet i samband med badets iordningställande flyttades till Notudden och kom under båtklubbarnas gemensamma förvaltning.
På senare år har stora förbättringar gjorts på Rågsäcken. 1990 tillkom klubbvaktarstugan och den första pontonen och 2015 kom den andra. Ett fint båthus och brygga 2017 för sällskapets övningsjollar har byggts. Det senaste tillskottet 2020 är en miljövänlig mulltoalett. Klubbhuset och hela anläggningen på ön kräver omfattande underhåll och renovering fortlöpande. Erkki Woltter, Lasse Jönsson och Leif Eriksson är de som främst har drivit verksamheten på holmen på senare år.
Föreningsverksamheten
Fram till 1950-talet befann sig klubben på stadig uppgång men efterkrigstidens vaknande bilintresse fick många medlemmar att sälja sina båtar för att i stället åka bil på fritiden. För att bredda rekryteringen tillkom en juniorsektion i början av 1960-talet med Bengt Thedvall som eldsjäl. Dessutom fanns från föregående decennium en särskild damsektion som stöd för verksamheten, därjämte veteranklubben Gamla seglarvänner.
På 1970-talet kom plastbåtsexplosionen, vilken ledde till kraftigt ökad medlemsrekrytering men också medförde att stödsektionerna försvann. Som mest var medlemsantalet på 80-talet omkring 700. Senare har genom att fritidsintressena har ”diversifierats” antalet sjunkit till omkring 250. Eftersom familjemedlemskap har introducerats torde det reella antalet vara större.
Ledande profiler i föreningsverksamheten har varit bl a Erik Jansson, båtbyggare, kappseglare och ordförande. Herbert Lysell, ordförande och speciell tillskyndare av starbåtsflottiljen samt Alvar Tilling och Rudolf Thedvall. ”Rulle” torde ha haft rekord ifråga om långvarig föreningsverksamhet: Från 1920-talet och in på 1980-talet i diverse uppdrag. Under senare år har Arne Ringström, Per Tedbrant, Sven-Åke Karlsson och Michael Zeeck ägnat klubben mycket tid. Erik Jansson och Jan Eklund har den hittills längsta tiden som ordförande: 10 år var. Nuvarande ordförande Eva Stenström (sällskapets första kvinnliga ordförande) är inne på sitt sjätte år.
Tävlingsverksamheten
Under hela 1900-talet har Aros tillsammans med stockholmsklubben Göta och Eskilstunas Svearna tillhört Mälarens ledande kappseglingsklubbar, nota bene på kölbåtssidan.
Jollar och kanoter har med undantag av en kort period på 1960-talet inte varit sällskapets starka sida. Det ledde också till bildandet av Jollekappseglarna 1973.
Redan 1912 fick sällskapet arrangera det nybildade Mälarens seglarförbunds första högtidssegling. Sällskapet har dessutom, förutom flera högtidssgelingar, arrangerat Starbåts-SM 1950, Skärgårdskryssarpokalen 1959, M-båts-SM sju gånger sedan 1980-talet, H-båts-SM 1990, uttagningssegling till OS i Soling 1972 och talrika mindre seglingar. SM för M-båtar kommer att arrangeras för åttonde gången 2022.
Den första öppna seglingen 1908 samlade 50 deltagare. Sedan ökade tävlingsverksamheten kontinuerligt. På 1920-talet seglades Ridöregattan, lagtävlingen om Götabojen och senare Arosskölden efter att ”Bojen” erövrats bl a med hjälp av den berömde konstruktören och rorsmannen Gustaf Estlander som inhyrts. Man seglade främst fasta triangelbanor och distansseglingar. Nattseglingen Ridön Runt finns belagd 1935 och firade alltså femtioårsjubileum 1985. Calle Hultgrens och bröderna Tengströms egenhändigt byggda skärgårdskryssare gjorde sig tidigt kända framför allt i västra Mälaren.
År 1930 konstruerade Gustaf Estlander mälartjugotvåan, som av MSF beställdes som en billigare version av de allt dyrare skärgårdskryssarna. Erik Jansson och Klas Karlsson fortsatte skärgårdkryssartraditionen, den förre med flera topplaceringar i skärgårdskryssarpokalseglingar långt in på 1960-talet. Bredden har dock sedan 1930-talet funnits bland M-jakterna. De första framgångsrika M22-seglarna var Lennart Wallinder och Sune Abrahamsson, på 1950-talet följda av Bengt Thedvall och Bengt Persson.
I slutet av 1940-talet flammade intresset för den amerikanska starbåten upp i sällskapet. Aros starbåtsflottilj bildades som en underavdelning och senare utbrytning ur sällskapet. Ledande män var Erik ” Totten” Karlsson, Arne Jonsson och framför allt Bengt Tidelius, som med sin ultralätta cederbåt, byggd på Arosvarvet, tillhörde svenska eliten.
En tragisk olycka 1954, då två av flottiljens medlemmar förolyckades på Björkfjärden, medförde stagnation i flottiljen under några år, då flottiljens centrum flyttades till Enköping.
Juniorsatsningarna förnyade klassen i form av ett gäng framgångsrika ungdomar: Jan-Christer Andersson, Sone Nydert/Björn Ågren, Stig Hammarsten och Pekka Martinsson. Aros var också framgångsrika i OK-jolleklassen med Christer Looström i spetsen. Peter Markoff och Kjell Eriksson var duktiga finnjolleseglare.
Under 1960-talet tog Arosseglarna på allvar upp konkurrensen med stockholmare och ostkustseglare om priserna i M-båtsklasserna. Arne Andersson, Bo Stenström, Hans Nordvall och Sten Andersson i M22, Tore Söderberg i M30 jämte Cliff Lysell i M22 och M25 var de tyngsta namnen. De vann flera segrar i bl a högtidsseglingarna, där Anderbergsmedaljen var dåtidens förnämsta pris i M22-klassen.
M-båts-klasserna hotade under 1970-talet att stagnera men bildandet av ett särskilt M-båtsförbund och införande av SM-status gav nytt liv åt framför allt M-trettiorna. Västeråsarna Tord Bergman, Thomas Svensson, Johan Lindkvist/Helena Brisby har alla under 1980-talet tagit SM-tecken i M22. Totte Bergman har senare tagit fyra SM-tecken i M30, Ulf Engblom och Oskar Bergman ett var.
Sjuttiotalets stora klass var IF. Charles Tillander ledde utvecklingen med flera framskjutna SM-placeringar. Charles har senare etablerat sig som stadens förste segelmakare tillsammans med Mats Kiessling och även varit framgångsrik rorsman i flera andra klasser. Curt Wennerström/Bo Wärestam, Pelle Nathorst och Kent Nordin var också ledande på sjuttiotalet.
Expresserna var en tid på sjuttio-åttiotalen dominerande entypsklass. Förutom Charles och Mats var Anders Jakobsson ett känt namn. Anders Hansson låg länge i toppen i Smaragdklassen. Men i övrigt har intresset för entypsegling tyvärr minskat på senare år med M-trettiorna som lysande undantag.
Leif Dolfei dominerade vid sidan av vinterns isjaktseglande sin LYS-klass i många år, på senare i sällskap av Christer Ovrén. Michael Zeeck (Comfort 30) har trots sina ledaruppdrag hunnit med flera framskjutna placeringar. Claes Källeskog vann 1979 Scandicap Race totalt.
Insjöseglarna från Aros har också – till stora delar beroende på sin omfattande banseglingsrutin – hävdat sig förvånansvärt väl inom havskappseglingen. Bengt Tidelius vann Gotland Runt redan 1965 med sin Laurinkoster Noa-Noa dock under Lidingö SS standert. Men sjuttiotalets föregångsman var Holger Friman med flera framskjutna placeringar i Gotland Runt. Han vann dessutom 1978 halvtonnarnas seriesegling Havsörnsvalsen. Av hans gamla besättning från 1970-talets början har Bo Stenström vunnit klasseger i Baltic Race 1975, medan Kjell Eriksson och Per-Erik Sundh legat i toppen på sina klasser i flera Gotland Runt på 1980-talet.
Åttiotalets stora namn på detta område var Lennart Hyse, som med sin intressanta Norlinkonstruktion Profilen nådde internationella framgångar bl.a. i 3/4-tonnar-VM och med klasseger i Gotland Runt.
Till havsseglingprestationerna måste även räknas Kjell Nymans och Per-Erik Hedlunds Atlantsegling 1976 som visade västindierna hur en Aros-standert ser ut.
Framgångarna inom havskappseglingen har fortsatt på senare år. Charles Tillander och Anders Helmrich har varit ledande. Den allra mest framgångsrike har dock varit Christer Cederblad som har deltagit i Gotland Runt otaliga gånger och även vunnit. Han har också som enda arosseglare varit med i Fastnet Race. En unik prestation gjorde Urban Porsby och Mats Kiessling som genomförde Östersjömaran i fyra dygn i mer eller mindre oavbruten kuling för några år sen.
Det senaste tillskottet i tävlingsverksamheten är X 99:orna. Oskar Bergman var först, Erik Stenström följde efter och Per Ohlsson och Olof Kjellberg har tillkommit, de senare dock för närvarande representerande WSS. Två enköpingsbåtar tillika kanske medför att vi har en ny entypsklass på gång i västra Mälaren.